Ursprungligen var en månad tiden mellan två fullmånar eller antalet dagar som behövdes för månen att cirkulera runt jorden. Detta sätt att mäta tiden kallas lunar, baserat på lunar-året med 354 dagar. När tryckta almanackor blev vanligare förlorade den astronomiska månaden sin funktion och i moderna kalendrar är antalet dagar en månad inte beroende av månens rörelse utan är 1/12 av ett år och är justerad efter solåret.

Det finns ungefär 40 olika kalendrar runt om i världen och dessa är uppdeladet på tre olika sätt att mäta tiden.

I solkalendern, jordens omlopp runt solen, används dygnet och året som enheter. För att få dessa att gå ihop är vissa år skottår, dvs. en dag läggs till i februari månad. Skottår infaller vart fjärde år med årtal som är jämnt delbara med 4 (ex 2004) utom sådana sekelår som inte är jämnt delbara med 4 (1900 var inte skottår, däremot år 2000). Den nuvarande gregorianska kalender som större delen av världen använder är en ren solkalender men den har sina rötter i den gamla babyloniska som var en sol-månkalender.

I månkalendern är det dygnet och den synodiska månaden som ska jämkas ihop och då är inte året viktigt. Den islamiska kalendern är baserad på månens kretslopp runt jorden. En månad räknas från nymåne till nymåne. Eftersom månens olika faser upprepar sig med ett intervall på 29 dagar, 12 timmar och 44 minuter med en variation på 1/2 dag består en månmånad av antingen 29 eller 30 dagar. Därför har samma månad – t.ex. Ramadan – 29 dagar en del år och 30 dagar andra år. Då det alltid är 12 månader på ett år, uppgår antalet dagar i ett månår antingen till 353, 354 eller 355. Alla månårets dagar förflyttar sig bakåt i solåret och fullbordar sin cykel på ungefär 33 år.

Sol-månadskalendern, som t.ex. den judiska, blir mycket komplicerad. Den judiska tideräkningen baseras på en kombination av mån- och solkalendern. Månaderna följer helt månens faser men kompletteras med skottmånader så att helgerna infaller under rätt årstid. Månaderna är 30 och 29 dagar om vartannat. Det är sju skottmånader under en 19-årscykel. Den skjuts in mellan sch´vat och adar. För att uppfylla vissa kalendariska villkor, årets längd och vissa helgers veckodag, förlängs respektive förkortas månaderna cheschvan och kislev med en dag efter vissa bestämda villkor. Det judiska året är 353, 354 eller 355 dagar plus en eventuell skottmånad på 30 dagar.

Hinduer och kineser använder sig också av månår, med korrigeringar för årstidsväxlingar.