Enligt gammal samisk tradition
gavs barnen ett namn som någon avliden, ofta släkting,
burit och som visat sig för modern i drömmen. Det ska
ha varit namn på de bästa jägarna, fiskarna och
renskötarna som gavs åt pojkar och namn på kvinnor
som fött med liten smärta och som varit duktiga på kvinnliga
sysslor som valdes åt flickor. Genom namngivningen identifierades
barnet med den avlidne och det ansågs att barnet fick hans
eller hennes identitet och karaktärsdrag. Blev barnet sjukt
ansågs det som att det fått fel namn och då byttes
namnet ut mot ett som skulle passa bättre. I källmaterialet
finns uppgifter om personer som bytt namn både tre och fyra
gånger. Detta gällde inte bara barn utan även vuxna.
Den kristna missionen intensifierade under årtiondena
kring 1700 ansträngningarna att integrera samerna i nationalkyrkorna.
Prästernas motstånd mot de samiska namnen, gjorde att
samerna vid dopet blev tvingade att ge barnen skandinaviska, kristna
namn. Samerna fortsatte dock att samtidigt som de gick i kyrkan
att utöva sin traditionella religion. Det ledde till att man
hade två namn parallellt, ett samiskt och ett skandinaviskt/kristet.
Det skandinaviska/kristna namnet användes endast när
man hade att göra med skandinaver. Att använda det om
eller till någon när man pratade samiska ansågs
som en förolämpning. Det samiska namnet fick inte heller
avslöjas för icke-samer.
Missionärernas
negativa inställning till de samiska namnen gör att de
i mycket liten utsträckning har dokumenterats. Så småningom
ersattes de samiska namnen även i samiska sammanhang med skandinaviska
namn, eller rättare sagt med samiska former av skandinaviska
namn. Vi vet därför mycket lite om de namn som samer
använde innan religionsskiftet. De få samiska namn som är
bevarade finns framförallt i äldre mantals- och skattelängder,
i kyrkböcker och ortnamn.
Bland de ursamiska namn som finns i almanackan idag hittar vi Lieđđi (blomma), Mielat (sinne), Bierdna (björn) och Souinná (hö). De företeelser som var viktiga i mytologin har ofta gett upphov till personnamn. Många gamla och mytologiska kvinnonamn innehåller t.ex. elementet áhkká som betyder kvinna/fru/moder.
I samiska sammanhang
används ofta faderns eller moderns namn och tilltalsnamnet,
t.ex. Biera-Juhan, om en man heter Juhan och fadern heter Biera,
istället för att använda tilltalsnamn och efternamnet.
Eller också kan personer bli knutna till den plats där
de bor eller på annat sätt utskiljas som just den personen.
Att använda tilltalsnamn och efternamn är dock det vanliga
utanför den egna kretsen och används i officiella sammanhang.
De flesta samiska namn som används idag är
samiska former av skandinaviska namn. De förekommer ofta i flera varianter, t.ex. kan Nils bli både Niila och Neila. Dubbelnamn är också vanliga. Det finns namn som används över
hela det samiska området (med variationer i stavning), men
också sådana som är specifika för en speciell
region. Håkan Rydving har skrivit om namnskick i Guovdageaidnu
(Kautokeino, i norra Norge) utifrån källor från
1552, = de första källorna för mansnamn, 1752 =
de första källorna för kvinnonamn, till 1950. De
fem vanligaste dopnamnen för kvinnor var Elle, Máret,
Innga, Biret och Ánne. För män: Niillas, Áslat, Ánde,
Biera och Mihkkel. Dessa namn används även idag och det är
vanligt att man ger sina barn namn efter släktingar. Förutom
att ge samiska namn så hämtar man inspiration till namn
från omgivningen, det kan vara från kändisar eller
artister eller namn som man tycker klingar vackert.
Då behöver det inte vara specifikt samiska namn. Sedan 1997 finns en nordsamisk namnlängd i Finland, som tar upp många av de ursprungliga samiska namn som överlevt till idag.
vanliga samiska namn
(f=flicknamn, p=pojknamn)
Nuhtte p
Biret f
Láilá f
Biera p
Máret f
Niilá p
Áslat p
Lávra f
Beaivi f
Eret p
Álbma f
Sire f
Sáhkár p
Vuollá p
Dávvet p
Gábe p
Livli f
Aila f
Sunna Kuoljok Ájtte, Svenskt
fjäll- och samemuseum
/ Ájtte Duottar- ja Sámemusea Box 116 962 23 Jokkmokk
/ Jåhkåmåhkke
Håkan Rydving: Namn och identitet i nordsamisk kontext.
Ur Personnamn och social identitet, 1996, red Andersson m.fl.
Märit Frändén: Inhemskt, nybildat och majoritetspåverkat. Strömningar i samiskt namnskick. Ur Namn i flerspråkiga och mångkulturella miljöer, 2009, red Edlund och Haugen.
|